publicerad: 2015
påbjuda
på|bjuda
verb
‑bjöd, ‑bjudit, ‑bjuden ‑bjudet ‑bjudna, pres. ‑bjuder • uppmana till, kräva; jfr påbud
| Finita former | |
|---|---|
| påbjuder | presens aktiv |
| påbjuds (påbjudes) | presens passiv |
| påbjöd | preteritum aktiv |
| påbjöds | preteritum passiv |
| påbjud | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att påbjuda | infinitiv aktiv |
| att påbjudas | infinitiv passiv |
| har/hade påbjudit | supinum aktiv |
| har/hade påbjudits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| påbjudande | |
| Perfekt particip | |
| en påbjuden + substantiv | |
| ett påbjudet + substantiv | |
| den/det/de påbjudna + substantiv | |


