publicerad: 2015
parallellfall
parall·ell|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till fall 2 1parallell
Singular | |
---|---|
ett parallellfall | obestämd form |
ett parallellfalls | obestämd form genitiv |
parallellfallet | bestämd form |
parallellfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
parallellfall | obestämd form |
parallellfalls | obestämd form genitiv |
parallellfallen | bestämd form |
parallellfallens | bestämd form genitiv |