publicerad: 2015
permutering
per·mut·er·ing
substantiv
~en ~ar permutera
Singular | |
---|---|
en permutering | obestämd form |
en permuterings | obestämd form genitiv |
permuteringen | bestämd form |
permuteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
permuteringar | obestämd form |
permuteringars | obestämd form genitiv |
permuteringarna | bestämd form |
permuteringarnas | bestämd form genitiv |