publicerad: 2015
pläter
plät·er
[plä´t‑]
substantiv
~n • metallplåt belagd med dyrbarare metall
Singular | |
---|---|
en pläter | obestämd form |
en pläters | obestämd form genitiv |
plätern | bestämd form |
pläterns | bestämd form genitiv |