publicerad: 2015
plankorsning
plan|kors·ning
substantiv
~en ~ar • till 1plan 1 korsning 1
Singular | |
---|---|
en plankorsning | obestämd form |
en plankorsnings | obestämd form genitiv |
plankorsningen | bestämd form |
plankorsningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
plankorsningar | obestämd form |
plankorsningars | obestämd form genitiv |
plankorsningarna | bestämd form |
plankorsningarnas | bestämd form genitiv |