publicerad: 2015
poliskonstapel
pol·is|kon·stapel
substantiv
~n ‑konstaplar • person med en äldre lägre tjänstegrad inom polisen
Singular | |
---|---|
en poliskonstapel | obestämd form |
en poliskonstapels | obestämd form genitiv |
poliskonstapeln | bestämd form |
poliskonstapelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
poliskonstaplar | obestämd form |
poliskonstaplars | obestämd form genitiv |
poliskonstaplarna | bestämd form |
poliskonstaplarnas | bestämd form genitiv |