publicerad: 2015
praktikalitet
prakt·ik·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • till praktikabel
Singular | |
---|---|
en praktikalitet | obestämd form |
en praktikalitets | obestämd form genitiv |
praktikaliteten | bestämd form |
praktikalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
praktikaliteter | obestämd form |
praktikaliteters | obestämd form genitiv |
praktikaliteterna | bestämd form |
praktikaliteternas | bestämd form genitiv |