publicerad: 2015
proberare
prob·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. proberarna probera
Singular | |
---|---|
en proberare | obestämd form |
en proberares | obestämd form genitiv |
proberaren | bestämd form |
proberarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
proberare | obestämd form |
proberares | obestämd form genitiv |
proberarna | bestämd form |
proberarnas | bestämd form genitiv |