rätta1rätta
oböjligt substantiv
• med rätta med fog; (in)för rätta inför domstol; (ställa) till rätta i rätt läge, i ordning; finna sig till rätta bli hemmastadd el. belåten; komma till rätta återfinnas 2rätta
verb
~de ~t • påvisa och avhjälpa fel; avpassa, foga; ordna till; jämka på: rätta skrivningar; rätta ett fel| Finita former |
|---|
| rättar | presens aktiv |
| rättas | presens passiv |
| rättade | preteritum aktiv |
| rättades | preteritum passiv |
| rätta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att rätta | infinitiv aktiv |
| att rättas | infinitiv passiv |
| har/hade rättat | supinum aktiv |
| har/hade rättats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| rättande |
| Perfekt particip |
|---|
| en rättad + substantiv |
| ett rättat + substantiv |
| den/det/de rättade + substantiv |
rätta sig
• rätta sig efter ngn göra som ngn säger| Ordform(er) |
|---|
| rätta sig | |
rätta till
• korrigera; ordna: rätta till felet; rätta till slipsen| Infinita former |
|---|
| att rätta till | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| tillrättande |
| Perfekt particip |
|---|
| en tillrättad + substantiv |
| ett tillrättat + substantiv |
| den/det/de tillrättade + substantiv |
