publicerad: 2015
rättegång
rätte|gång
substantiv
~en ~ar • prövning i domstol av brott el. tvist
Singular | |
---|---|
en rättegång | obestämd form |
en rättegångs | obestämd form genitiv |
rättegången | bestämd form |
rättegångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättegångar | obestämd form |
rättegångars | obestämd form genitiv |
rättegångarna | bestämd form |
rättegångarnas | bestämd form genitiv |