publicerad: 2015
rättarting
rätt·ar|ting
substantiv
~et; pl. ~ • räfst
Singular | |
---|---|
ett rättarting | obestämd form |
ett rättartings | obestämd form genitiv |
rättartinget | bestämd form |
rättartingets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättarting | obestämd form |
rättartings | obestämd form genitiv |
rättartingen | bestämd form |
rättartingens | bestämd form genitiv |