publicerad: 2015
rättsgrund
rätts|grund
substantiv
~en ~er • till 3rätt 1 och 2grund 2
| Singular | |
|---|---|
| en rättsgrund | obestämd form |
| en rättsgrunds | obestämd form genitiv |
| rättsgrunden | bestämd form |
| rättsgrundens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rättsgrunder | obestämd form |
| rättsgrunders | obestämd form genitiv |
| rättsgrunderna | bestämd form |
| rättsgrundernas | bestämd form genitiv |


