publicerad: 2015
råkurr
rå|kurr
substantiv
~et; pl. ~ • till 1rå 3 2kurr
Singular | |
---|---|
ett råkurr | obestämd form |
ett råkurrs | obestämd form genitiv |
råkurret | bestämd form |
råkurrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
råkurr | obestämd form |
råkurrs | obestämd form genitiv |
råkurren | bestämd form |
råkurrens | bestämd form genitiv |