publicerad: 2015
ridare
rid·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ridarna • ⟨sjö.⟩ en typ av tåg
Singular | |
---|---|
en ridare | obestämd form |
en ridares | obestämd form genitiv |
ridaren | bestämd form |
ridarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ridare | obestämd form |
ridares | obestämd form genitiv |
ridarna | bestämd form |
ridarnas | bestämd form genitiv |