publicerad: 2015
riddjur
rid|djur
substantiv
~et; pl. ~ rida djur
Singular | |
---|---|
ett riddjur | obestämd form |
ett riddjurs | obestämd form genitiv |
riddjuret | bestämd form |
riddjurets | bestämd form genitiv |
Plural | |
riddjur | obestämd form |
riddjurs | obestämd form genitiv |
riddjuren | bestämd form |
riddjurens | bestämd form genitiv |