publicerad: 2015
ridhus
rid|hus
substantiv
~et; pl. ~ rida hus 1
Singular | |
---|---|
ett ridhus | obestämd form |
ett ridhus | obestämd form genitiv |
ridhuset | bestämd form |
ridhusets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ridhus | obestämd form |
ridhus | obestämd form genitiv |
ridhusen | bestämd form |
ridhusens | bestämd form genitiv |