ridarida
verb
red, ridit, riden ridet ridna, pres. rider • färdas på hästryggen; jfr ritt, ryttare: ridande polis; rida på ord haka upp sig och anmärka på andras språkbruk – Alla sammansättn. med rid- hör till rida.| Finita former |
|---|
| rider | presens aktiv |
| rids (rides) | presens passiv |
| red | preteritum aktiv |
| reds | preteritum passiv |
| rid | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att rida | infinitiv aktiv |
| att ridas | infinitiv passiv |
| har/hade ridit | supinum aktiv |
| har/hade ridits | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| ridande |
| Perfekt particip |
|---|
| en riden + substantiv |
| ett ridet + substantiv |
| den/det/de ridna + substantiv |
| den ridne + maskulint substantiv |
rida ut
• äv. bildl.; rida ut stormen klara en krisInfinita formeratt rida utinfinitiv aktivPresens participutridandePerfekt participen utriden + substantivett utridet + substantivden/det/de utridna + substantivden utridne + maskulint substantiv
