publicerad: 2015
rimlighet
rim·lig·het
substantiv
~en ~er rimlig
Singular | |
---|---|
en rimlighet | obestämd form |
en rimlighets | obestämd form genitiv |
rimligheten | bestämd form |
rimlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rimligheter | obestämd form |
rimligheters | obestämd form genitiv |
rimligheterna | bestämd form |
rimligheternas | bestämd form genitiv |