publicerad: 2015
rimma
rimma
verb
~de ~t 1 utgöra rim; bilda rim; bildl. passa, gå ihop: hans uttalande rimmar illa med hans tidigare löfte2 rimsalta: rimmat fläsk
Finita former | |
---|---|
rimmar | presens aktiv |
rimmas | presens passiv |
rimmade | preteritum aktiv |
rimmades | preteritum passiv |
rimma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rimma | infinitiv aktiv |
att rimmas | infinitiv passiv |
har/hade rimmat | supinum aktiv |
har/hade rimmats | supinum passiv |
Presens particip | |
rimmande | |
Perfekt particip | |
en rimmad + substantiv | |
ett rimmat + substantiv | |
den/det/de rimmade + substantiv |