publicerad: 2015
ritt
ritt
substantiv
~en ~er • ridning; ridtur
Singular | |
---|---|
en ritt | obestämd form |
en ritts | obestämd form genitiv |
ritten | bestämd form |
rittens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ritter | obestämd form |
ritters | obestämd form genitiv |
ritterna | bestämd form |
ritternas | bestämd form genitiv |