publicerad: 2015
rucklare
ruckl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rucklarna • ⟨vard.⟩ ruckla
Singular | |
---|---|
en rucklare | obestämd form |
en rucklares | obestämd form genitiv |
rucklaren | bestämd form |
rucklarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rucklare | obestämd form |
rucklares | obestämd form genitiv |
rucklarna | bestämd form |
rucklarnas | bestämd form genitiv |