publicerad: 2015
ruff
1ruff
substantiv
~en • ⟨vard.⟩ driftighet, fart, kläm: ha ruff i sig
Singular | |
---|---|
en ruff | obestämd form |
en ruffs | obestämd form genitiv |
ruffen | bestämd form |
ruffens | bestämd form genitiv |
2ruff
substantiv
~en ~ar 1 mindre kajuta; däckshus2 oklippt del av golfbana
Singular | |
---|---|
en ruff | obestämd form |
en ruffs | obestämd form genitiv |
ruffen | bestämd form |
ruffens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruffar | obestämd form |
ruffars | obestämd form genitiv |
ruffarna | bestämd form |
ruffarnas | bestämd form genitiv |
3ruff
substantiv
~et • hårt, regelvidrigt spel t.ex. i fotboll
Singular | |
---|---|
ett ruff | obestämd form |
ett ruffs | obestämd form genitiv |
ruffet | bestämd form |
ruffets | bestämd form genitiv |