publicerad: 2015
ruinhög
ru·in|hög
substantiv
~en ~ar ruin 1 2hög
Singular | |
---|---|
en ruinhög | obestämd form |
en ruinhögs | obestämd form genitiv |
ruinhögen | bestämd form |
ruinhögens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruinhögar | obestämd form |
ruinhögars | obestämd form genitiv |
ruinhögarna | bestämd form |
ruinhögarnas | bestämd form genitiv |