publicerad: 2015
ruinfält
ru·in|fält
substantiv
~et; pl. ~ ruin 1 fält 1
Singular | |
---|---|
ett ruinfält | obestämd form |
ett ruinfälts | obestämd form genitiv |
ruinfältet | bestämd form |
ruinfältets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruinfält | obestämd form |
ruinfälts | obestämd form genitiv |
ruinfälten | bestämd form |
ruinfältens | bestämd form genitiv |