publicerad: 2015
ruvare
ruv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ruvarna 1ruva
Singular | |
---|---|
en ruvare | obestämd form |
en ruvares | obestämd form genitiv |
ruvaren | bestämd form |
ruvarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruvare | obestämd form |
ruvares | obestämd form genitiv |
ruvarna | bestämd form |
ruvarnas | bestämd form genitiv |