publicerad: 2015
rytmicitet
rytm·ic·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • till rytmisk
Singular | |
---|---|
en rytmicitet | obestämd form |
en rytmicitets | obestämd form genitiv |
rytmiciteten | bestämd form |
rytmicitetens | bestämd form genitiv |