publicerad: 2015
sällskapshund
säll·skaps|hund
substantiv
~en ~ar sällskap 1 hund
Singular | |
---|---|
en sällskapshund | obestämd form |
en sällskapshunds | obestämd form genitiv |
sällskapshunden | bestämd form |
sällskapshundens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sällskapshundar | obestämd form |
sällskapshundars | obestämd form genitiv |
sällskapshundarna | bestämd form |
sällskapshundarnas | bestämd form genitiv |