publicerad: 2015
sällskapsmänniska
säll·skaps|männ·iska
substantiv
~n ‑människor • till sällskap 1,2 människa
Singular | |
---|---|
en sällskapsmänniska | obestämd form |
en sällskapsmänniskas | obestämd form genitiv |
sällskapsmänniskan | bestämd form |
sällskapsmänniskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
sällskapsmänniskor | obestämd form |
sällskapsmänniskors | obestämd form genitiv |
sällskapsmänniskorna | bestämd form |
sällskapsmänniskornas | bestämd form genitiv |