publicerad: 2015
särkullbarn
sär·kull|barn
hellre än sär·kulls|barn
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨jur.⟩ barn till bara en av två makar el. sambor
Singular | |
---|---|
ett särkullbarn (ett särkullsbarn) | obestämd form |
ett särkullbarns (ett särkullsbarns) | obestämd form genitiv |
särkullbarnet (särkullsbarnet) | bestämd form |
särkullbarnets (särkullsbarnets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
särkullbarn (särkullsbarn) | obestämd form |
särkullbarns (särkullsbarns) | obestämd form genitiv |
särkullbarnen (särkullsbarnen) | bestämd form |
särkullbarnens (särkullsbarnens) | bestämd form genitiv |