publicerad: 2015
särlägga
sär|lägga
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • dela upp
| Finita former | |
|---|---|
| särlägger | presens aktiv |
| särläggs (särlägges) | presens passiv |
| särlade | preteritum aktiv |
| särlades | preteritum passiv |
| särlägg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att särlägga | infinitiv aktiv |
| att särläggas | infinitiv passiv |
| har/hade särlagt | supinum aktiv |
| har/hade särlagts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| särläggande | |
| Perfekt particip | |
| en särlagd + substantiv | |
| ett särlagt + substantiv | |
| den/det/de särlagda + substantiv | |


