publicerad: 2015
sammanviga
samm·an|viga
verb
‑vigde ‑vigt • till viga 1: prästen sammanvigde dem el. vigde dem samman
Finita former | |
---|---|
sammanviger | presens aktiv |
sammanvigs (sammanviges) | presens passiv |
sammanvigde | preteritum aktiv |
sammanvigdes | preteritum passiv |
sammanvig | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sammanviga | infinitiv aktiv |
att sammanvigas | infinitiv passiv |
har/hade sammanvigt | supinum aktiv |
har/hade sammanvigts | supinum passiv |
Presens particip | |
sammanvigande | |
Perfekt particip | |
en sammanvigd + substantiv | |
ett sammanvigt + substantiv | |
den/det/de sammanvigda + substantiv |