publicerad: 2015
schaman
scham·an
el. sham·an
[‑a´n]
substantiv
~en ~er • andebesvärjare el. magiker inom schamanismen
Singular | |
---|---|
en schaman (en shaman) | obestämd form |
en schamans (en shamans) | obestämd form genitiv |
schamanen (shamanen) | bestämd form |
schamanens (shamanens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
schamaner (shamaner) | obestämd form |
schamaners (shamaners) | obestämd form genitiv |
schamanerna (shamanerna) | bestämd form |
schamanernas (shamanernas) | bestämd form genitiv |