publicerad: 2015
singularitet
singul·ar·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • till singulär
Singular | |
---|---|
en singularitet | obestämd form |
en singularitets | obestämd form genitiv |
singulariteten | bestämd form |
singularitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
singulariteter | obestämd form |
singulariteters | obestämd form genitiv |
singulariteterna | bestämd form |
singulariteternas | bestämd form genitiv |