publicerad: 2015
självspricka
1själv|spricka
substantiv
~n ‑sprickor • särsk. i huden
Singular | |
---|---|
en självspricka | obestämd form |
en självsprickas | obestämd form genitiv |
självsprickan | bestämd form |
självsprickans | bestämd form genitiv |
Plural | |
självsprickor | obestämd form |
självsprickors | obestämd form genitiv |
självsprickorna | bestämd form |
självsprickornas | bestämd form genitiv |
2själv|spricka
verb
‑sprack, ‑spruckit, ‑sprucken ‑sprucket ‑spruckna, pres. ‑spricker själv 2spricka
Finita former | |
---|---|
självspricker | presens aktiv |
självsprack | preteritum aktiv |
självsprick | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att självspricka | infinitiv aktiv |
har/hade självspruckit | supinum aktiv |
Presens particip | |
självsprickande | |
Perfekt particip | |
en självsprucken + substantiv | |
ett självsprucket + substantiv | |
den/det/de självspruckna + substantiv |