publicerad: 2015
självtäkt
själv|täkt
substantiv
~en ~er • ⟨jur.⟩ egenmäktigt återtagande av ngt stulet
Singular | |
---|---|
en självtäkt | obestämd form |
en självtäkts | obestämd form genitiv |
självtäkten | bestämd form |
självtäktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självtäkter | obestämd form |
självtäkters | obestämd form genitiv |
självtäkterna | bestämd form |
självtäkternas | bestämd form genitiv |