publicerad: 2015
skällare
skäll·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. skällarna • ständigt skällande hund
Singular | |
---|---|
en skällare | obestämd form |
en skällares | obestämd form genitiv |
skällaren | bestämd form |
skällarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skällare | obestämd form |
skällares | obestämd form genitiv |
skällarna | bestämd form |
skällarnas | bestämd form genitiv |