publicerad: 2015
skällning
skäll·ning
substantiv
~en ~ar 1 ⟨vard.⟩ ovett2 ⟨mest prov. (sydsv.)⟩ tätning av fogar mellan tegelpannor med vitkalkat murbruk
Singular | |
---|---|
en skällning | obestämd form |
en skällnings | obestämd form genitiv |
skällningen | bestämd form |
skällningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skällningar | obestämd form |
skällningars | obestämd form genitiv |
skällningarna | bestämd form |
skällningarnas | bestämd form genitiv |