publicerad: 2015
skomakartumme
sko·mak·ar|tumme
substantiv
~n ‑tummar • tumme som kan böjas kraftigt i onormal riktning
Singular | |
---|---|
en skomakartumme | obestämd form |
en skomakartummes | obestämd form genitiv |
skomakartummen | bestämd form |
skomakartummens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skomakartummar | obestämd form |
skomakartummars | obestämd form genitiv |
skomakartummarna | bestämd form |
skomakartummarnas | bestämd form genitiv |