publicerad: 2015
skonare
skon·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. skonarna • två- el. flermastat segelfartyg med mest gaffelsegel, skonert
Singular | |
---|---|
en skonare | obestämd form |
en skonares | obestämd form genitiv |
skonaren | bestämd form |
skonarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skonare | obestämd form |
skonares | obestämd form genitiv |
skonarna | bestämd form |
skonarnas | bestämd form genitiv |