publicerad: 2015
skonert
skon·ert
[‑ert´]
substantiv
~en ~er • skonare
Singular | |
---|---|
en skonert | obestämd form |
en skonerts | obestämd form genitiv |
skonerten | bestämd form |
skonertens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skonerter | obestämd form |
skonerters | obestämd form genitiv |
skonerterna | bestämd form |
skonerternas | bestämd form genitiv |