publicerad: 2015
skrida
skrida
verb
skred, skridit, skriden skridet skridna, pres. skrider • röra sig långsamt; skrida till handling övergå till handling
Finita former | |
---|---|
skrider | presens aktiv |
skrids (skrides) | presens passiv |
skred | preteritum aktiv |
skreds | preteritum passiv |
skrid | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skrida | infinitiv aktiv |
att skridas | infinitiv passiv |
har/hade skridit | supinum aktiv |
har/hade skridits | supinum passiv |
Presens particip | |
skridande | |
Perfekt particip | |
en skriden + substantiv | |
ett skridet + substantiv | |
den/det/de skridna + substantiv |
skrida fram
1 röra sig långsamt: begravningståget skred fram el. (sällan) framskred2 om tid e.d. passera: kvällen skred långsamt fram el. vanl. framskred långsamt
Infinita formeratt skrida framinfinitiv aktivPresens participframskridandePerfekt participen framskriden + substantivett framskridet + substantivden/det/de framskridna + substantiv
skrida in
• särsk. bildl. ingripa: skrida in el. vanl. inskrida mot skadegörelsen
Infinita formeratt skrida ininfinitiv aktivPresens participinskridandePerfekt participen inskriden + substantivett inskridet + substantivden/det/de inskridna + substantiv