publicerad: 2015
skrikare
skrik·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. skrikarna 2skrika
Singular | |
---|---|
en skrikare | obestämd form |
en skrikares | obestämd form genitiv |
skrikaren | bestämd form |
skrikarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skrikare | obestämd form |
skrikares | obestämd form genitiv |
skrikarna | bestämd form |
skrikarnas | bestämd form genitiv |