SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
skrik
skrik substantiv ~et; pl. ~ sista skriket senaste modet
Singular
ett skrikobestämd form
ett skriksobestämd form genitiv
skriketbestämd form
skriketsbestämd form genitiv
Plural
skrikobestämd form
skriksobestämd form genitiv
skrikenbestämd form
skrikensbestämd form genitiv