publicerad: 2015
slafsa
1slafsa
substantiv
~n slafsor • ⟨vard.⟩ slafsig kvinna
Singular | |
---|---|
en slafsa | obestämd form |
en slafsas | obestämd form genitiv |
slafsan | bestämd form |
slafsans | bestämd form genitiv |
Plural | |
slafsor | obestämd form |
slafsors | obestämd form genitiv |
slafsorna | bestämd form |
slafsornas | bestämd form genitiv |
2slafsa
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ söla
Finita former | |
---|---|
slafsar | presens aktiv |
slafsas | presens passiv |
slafsade | preteritum aktiv |
slafsades | preteritum passiv |
slafsa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att slafsa | infinitiv aktiv |
att slafsas | infinitiv passiv |
har/hade slafsat | supinum aktiv |
har/hade slafsats | supinum passiv |
Presens particip | |
slafsande |
slafsa i sig
• han slafsade i sig glassenInfinita former att slafsa i sig infinitiv aktiv