publicerad: 2015
snuskgubbe
snusk|gubbe
substantiv
~n ‑gubbar • ⟨vard.⟩ till snusk 2 gubbe
Singular | |
---|---|
en snuskgubbe | obestämd form |
en snuskgubbes | obestämd form genitiv |
snuskgubben | bestämd form |
snuskgubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snuskgubbar | obestämd form |
snuskgubbars | obestämd form genitiv |
snuskgubbarna | bestämd form |
snuskgubbarnas | bestämd form genitiv |