publicerad: 2015
snuskighet
snusk·ig·het
substantiv
~en ~er • till snuskig 1,2
Singular | |
---|---|
en snuskighet | obestämd form |
en snuskighets | obestämd form genitiv |
snuskigheten | bestämd form |
snuskighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snuskigheter | obestämd form |
snuskigheters | obestämd form genitiv |
snuskigheterna | bestämd form |
snuskigheternas | bestämd form genitiv |