publicerad: 2015
socialkontor
soci·al|kont·or
substantiv
~et; pl. ~ social 1 kontor
Singular | |
---|---|
ett socialkontor | obestämd form |
ett socialkontors | obestämd form genitiv |
socialkontoret | bestämd form |
socialkontorets | bestämd form genitiv |
Plural | |
socialkontor | obestämd form |
socialkontors | obestämd form genitiv |
socialkontoren | bestämd form |
socialkontorens | bestämd form genitiv |