publicerad: 2015
splittring
splittr·ing
substantiv
~en ~ar • äv. oenighet
Singular | |
---|---|
en splittring | obestämd form |
en splittrings | obestämd form genitiv |
splittringen | bestämd form |
splittringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
splittringar | obestämd form |
splittringars | obestämd form genitiv |
splittringarna | bestämd form |
splittringarnas | bestämd form genitiv |