publicerad: 2015
sprängning
spräng·ning
substantiv
~en ~ar spränga
| Singular | |
|---|---|
| en sprängning | obestämd form |
| en sprängnings | obestämd form genitiv |
| sprängningen | bestämd form |
| sprängningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sprängningar | obestämd form |
| sprängningars | obestämd form genitiv |
| sprängningarna | bestämd form |
| sprängningarnas | bestämd form genitiv |


