publicerad: 2015
spratt
spratt
substantiv
~et; pl. ~ • streck, upptåg
Singular | |
---|---|
ett spratt | obestämd form |
ett spratts | obestämd form genitiv |
sprattet | bestämd form |
sprattets | bestämd form genitiv |
Plural | |
spratt | obestämd form |
spratts | obestämd form genitiv |
spratten | bestämd form |
sprattens | bestämd form genitiv |
spratt
se under spritta